Företaget & Historia
Holiday Resort i Sandsjö AB manages the holiday resort Sandsjögården. The company was founded in February 2013. It is specialised in accommodation, food & beverage, tailormade adventures and acting as small scale travel agent for holiday guests and tourists.
The company’s credo is to offer each guest/tourist a tailormade and personal stay, while operating as information and organisation platform.The personal support usually begins prior to the guest’s stay and ends with the feedback after departure.
​
>> Caro und Daniel Schafer are the company's driving spirit. The Swiss expats, together with their nordic sleddogs, relocated to Swedish Lapland in October 2011. They had a dream of managing their own charming and cozy holiday resort in Europe's last wilderness, while living a life with more quality time for themselves and their dogs. The couple's dream came true at beautiful lake Sandsjön.
​
The couple’s relocation with their dogs including typical start up and newbie challenges was portrayed by the Swiss national television and broadcast through their popular documentary series “Auf und Davon”.
The six episodes of “Auf und Davon” including the season one year later and 5 years later with each one episode can be watched in the archive of SRF on Youtube.
>> go to Archive of „Auf und Davon“
​
In 2014 the Swedish television SVT produced a documentary about the Vindelfjäll region and the people living in this part of the world. The production’s hero was Roger Pontare, a famous Swedish singer, who has his roots and a.o. his Sami roots in the municipality of Sorsele. Caro and Daniel Schafer provided a sleddog team of Greenland dogs for this production​. While filming in the mountains of Ammarnäs and at beautiful lake Sandsjön, the producer decided at short notice to incorporate Caro and Daniel into the documentary. They were filmed as a further story explaining the many reasons why people, in the recent years also increasingly from other countries, decide to move their center of life to the sub arctic region of Europe’s last wilderness.
>> go to Documentary - Our story begins at minute 12'44"
​
In 2016 Caro and Daniel’s journey of life took a new, unexpected turn. Many years ago, back in Switzerland, they had given up on their dream to start a family. In Swedish Lapland, surprisingly, their wish came true. In June 2016 Joshua was born and it seemed that the decision to relocate to Swedish Lapland was a good one in any aspect of their lives.
Vi var inte dom första att laga mat på Sandsjögården, redan för 6’000 år sedan "kokade det i grytorna" i stenåldershyddan på Sandsjöns strand.
​
Hyddan var konstruerad på ett finurligt sätt. Den hade nedgrävt bottenplan så man kunde utnyttja jordvärmen. Heta stenar användes som värmekälla vid matlagning och uppvärmning av bostaden. Människorna som byggde den här hyddan levde av bl.a. jakt på bäver och älg samt fiske. Bostaden har de valt med stor omsorg, nära vatten och bra jaktmarker. Man har hittat bl.a. fem nätsänken som låg i något som en gång antagligen var en korg. I bottenplanet påträffades tio kokgropar. Det finns även ett stort antal fångstgropar i trakten.
​
Några uppgifter om byn Sandsjön
Den förste nybyggaren som insynade ett nybygge i Sandsjön var Pehr Thomasson från Norsjö. Årtalet var 1755. Han insynade emellertid ett nybygge även i Sandsele 1756 och där bosatte han sig. Var nybygget i Sandsjön låg är ej känt. Många nybyggare prövade sedan sin lycka i Sandsjön.
Ur syneprotokollet för Pher Thomasson kan noteras att den huvudsakliga slåttern fanns ”på Lomsele på Jukta elfwen 1/2 Mil ifrån gården” och att vid sandbäcken ¼ mil från bostället fanns starrgräs. Boplatsen måste ha legat i den del av byn som kallas Näset, alltså vid nuvarande väg E-45. Väg E-45 följer i huvudsak den gamla vägen mellan Storuman och Sandsele. Denna byggdes i samband med järnvägen på 1920-talet för SJs transporter och kallades Materialvägen och hade färja i Lomsele och Sandsele. Delar av den primitiva vägen finns kvar i sjöns västra ände och mot Sandsele.
Vid materialvägen bodde familjen Gradin. Stället kallades allmänt Gradins.
Därifrån gick en enkel kärrväg österut längs sjön, förbi nuvarande Sandsjögården till Berge.
I östra delen av sjön ligger flera gårdar, ganska spridda. Det är östra Sandsjön eller ”yterste sjön”. Yterste betyder längst i öster.
På näset bodde släkten Linder, i Berge släkten Sandberg, där emellan låg Gradins med post- och telefonstation ganska länge och yterst i sjön var namnet Persson dominerande bland Karlsson, Sandquist och Johansson. På näset fanns länge affär.
Sandsjön blev en välmående by när man från seklets början kunde avverka och sälja skog. Man byggde en damm vid Sandbäckens utlopp och sparade vårflodens vatten så att man kunde flotta timret ner till Vindelälven. Byn blev känd för sina fina tallskogar. ”Timmerskog är nog tillräckelig. Men näfwer skall ej finnas så mycken”, står det i syneprotokoll.
I slutet av 1800-talet delades marken mellan nybyggarna, var och en fick sitt skifte, det kallades avvittring. Vid denna betydelsefulla förrättning, som pågick i flera år, ritades en skoltomt in på kartan.
Det låg på Näset. Där byggdes ingen skola. Skolan med en lärare kom tidigt till byn och flyttade mellan Berge och Näset och man höll till i stora kök och bagarstugor.
Omkring 1930 startades en omfattande upprustning av skolväsendet inom Sorsele socken under ledning skolrådets ordförande, kyrkoherde C.A. Calleberg (sedan skolinspektör). Många skolhus byggdes. I Sandsjön liksom på andra ställen var man oense om skolhusets placering. Karl Gradin skänkte då en hustomt på Bannäsudden, alltså där Sandsjögården nu ligger. De flesta blev belåtna och detta framförallt därför att en ny skola nu byggdes. Byggmästare var Karl Gradin och Johan Thorgren från Sandsele. Skolan innehållande skolsal och lärarbostad byggdes sommaren 1931 och togs i bruk den 8 januari 1932 och var då ”ett stort prydligt samt tidsenligt skolhus” enligt en notis i Västerbottens kuriren den 8 januari 1982 om vad som hänt för 50 år sedan.
Byggkostnaden för en skola av denna typ var ca 10’000 kr inklusive uthus, flaggstång och staket.
Under 1950 talet när barnantalet sjönk och skolskjutsar fanns började en period av centralisering. Då lades skolan i Sandsjön ned. Den brukades sedan en tid som lokal för en skogsbetonad fortsättningsskola, innan den såldes och ingick i en turistanläggning som i sin tur har sålts och utvecklats till Sandsjögården.
